Något om Ungfödande tandkarpar

och deras släktingar

Christer Sandberg, Lundby AF

Medan de äggläggande tandkarparna är spridda över större delen av jorden, är ungfödarsläktingarna begränsad till den nya världen. Ca 400 arter är utspridda från de sydligaste staterna i USA, över Centralamerika, Västindiska öarna och ner mot La Plata-området i Argentina. Ungfödararter finns också spridda på öar i Medelhavet, Asien och många andra platser i världen utav människor. Till ungfödarna brukar man räkna följande familjer: Anablepidae, Jenynsiidae, Goodeidae, Hemirhamphidae och Poecilidae. De arter vi ser mest i våra akvarier är inom familjerna Poecilidae och Goodeidae, och det är dessa två familjer jag ska skriva något om. Den första familjen är Poecilidae där vi finner de mest vanliga arterna som Svärdbärare, Platy och Guppy.

Arterna har så kallad förådsbefruktning, vilket innebär att honan endast behöver befruktas en gång för att kunna föda upp till sex kullar ungar utan att behöva befruktas på nytt. Könsmognaden inträder i regel efter 4-7 månader och honan kastar då var fjärde till sjätte vecka. Äggen stöts ut ur honans genitalöppning och ett yngel kläcks i samma ögonblick. Ynglet faller till botten av akvariet och därefter söker det sig upp till ytan för att hämta syre. Detta är ynglets mest kritiska tid, för hungriga föräldrar ser ungarna som mat. Ynglen har sin gulesäck kvar det första dygnat, men därefter är det viktigt att börja med smått foder, typ artemia eller något annat fint foder.

Ska man odla i större kvantiteter bör man sätta honan i en fångstkasse och låta henne kasta sin avkomma i ett mindre akvarium. Lägg gärna någon typ av flytväxt över fångstkassen så att hon hinner hämta sig innan ni släpper tillbaka henne i akvariet där hon hör hemma.

Inom familjen Goodeidae finner man arter som Ameca splendens, Xenotoca eiseni m.fl. Föregående familj hade förrådsbefruktning, men inom denna familj måste honan befruktas före varje kull ungar. Könsmognaden inträder i regel när djuren är fyra till sex månader gamla. Efter en befruktning stöts ägget ner i livmodern och utvecklingen av ett fiskembryo börjar. Näring tillförs genom små, smala navelsträngar. När tiden är inne, kan man se stjärten sticka ut genom honans genitalöppning. Ungarna föds i regel två och två. Tittar man noga på ynglen kan man se navelsträngen de första timmarna efter födelsen. En sak man måste tänka på är att ge avkomman mat från födelsen, då de saknar gulesäck som föregående arter hade.

Något om akvariet: Själv håller jag mina fiskar i ett medelhårt vatten och vid en temperatur på cirka 22°C – 24°C. Man kan läsa att en del arter vill ha upp till 35°C, men jag har mycket dåliga erfarenheter av det. Håller man arterna som jag föreslagit, brukar det gå bäst. Många arter vill gärna ha en salttillsats, så man bör tänka på att plantera sådana växter som tål det. Växter jag kan föreslå är t.ex. Vallisneria, Sagittaria, Ludwigia och Vattenormbunke.

Med dessa ord har jag försökt att ge en liten vägledning om två familjer bland de Ungfödande tandkarparna.