Något om Tetror

Tyrone Lundström, Bollmora AK

  Karplaxarna eller tetrorna är enligt min mening några av de intressantaste fiskarna. Det är en av de artrikaste och äldsta fiskgrupperna och förekommer endast i nya världen och i Afrika. De flesta arterna lever i regnskogsområden med mjukt, humusrikt vatten och de skall behandlas därefter vid reproduktionsförsök. Med några få undantag är tetrorna frilekande, det vill säga att leken sker fritt i vattenmassan och rommen lämnas åt sitt öde. Undantagen är bland annat pirayan, som vaktar sin avkomma, och stänktetran som lägger sin rom med små hopp på ett blad ovanför vattenytan varefter den stänker vatten på rommen tills den kläcks och ynglen faller ned i vattnet. Forelltetra och Crenuchus spilurus lär stå kvar och fläkta sin rom efter leken medan den Lilla drakfenan har förrådsbefuktning.

  De flesta tetror är allätare och äter sig romstinna före regnperioden och börjar leken när regnen börjar och vattnet stiger. För att efterlikna naturen i akvariet så kan man utfodra fiskarna regelbundet med omväxlande foder, helst fryst eller levande, några veckor före lekförsöket. För att efterlikna regnperioden får man ordna en sänkning av vattnets mineralinnehåll genom att man späder akvarievattnet med avjonat eller destillerat vatten. Till exempel så skall neontetror, kardinaltetror och pennfiskar leka i ett vatten med en hårdhet på mellan en och två hårdhetsgrader.

  Innan jag går vidare vill jag rekommendera att du för just din art läser "Odling av akvariefisk" av Helmut Pinter eller "Akvariets lexikon" för att förvissa dig om dess vattenvärden.

  Till de flesta mindre tetror behövs ett lekkar på mellan tio och femtio liters volym. Akvariebotten kan täckas med grov sand eller ett plastraster som skydd för rommen; nästan alla tetror är romrövare! Några knippen med Ceratopteris eller Cabomba gör fiskarna mer lekvilliga. Se till att lekkaret är ordentligt rent, fyll det till hälften med akvarievatten och sätt in lekdjuren. Tillsätt undan för undan avjonat eller destillerat vatten under ett dygn om det är en art som kräver mjukt vatten för sin lek och yngelutveckling.

  Om du valt ut lekmogna par så kommer de att leka inom bara ett par dygn. Var uppmärksam på avmagring hos lekdjuren och eventuella romkorn. Har inte fiskarna lekt efter tre dygn kan du avbryta lekförsöket och återbörda djuren; lek efter denna tidsperiod lyckas sällan.

  Rommen är nästan alltid glasklar och svår att se. Många arters rom kläcks efter ca 30 timmar och man behöver inte tillsätta medel mot mögel på äggen. Efter tre dygn är de flesta tetrors yngel frisimmande och skall utfodras. De flesta arter kan ta nykläckt artemia med en gång, men några arter måste ges infusorier. Både kläckningstid och foderstorlek kan variera inom en art från lek till lek.

  Förstoringsglas och lupp är utmärkta hjälpmedel vid observation och för att bestämma fodertyp. En tumregel säger att ynglen skall erbjudas foder av samma storlek som ynglets öga och de skall inte börja matas förrän de simmar normalt. Efter ytterligare någon eller några veckor kan de börja ta större foder.

  För den som vill prova på att odla tetror finns många trevliga arter, men sorgmanteltetran (Gymnocorymbus ternetzi) kan vara en lämplig första art.